Peptider är bioaktiva ämnen med olika cellulära funktioner i organismer. De är föreningar som bildas av peptidbindningar av -aminosyror och är mellanprodukter av proteinhydrolys. Typiskt kan föreningar som dehydreras och dras samman av tre eller flera aminosyramolekyler omvandlas till peptider.
Med den ökande mognad av bioteknik och peptidsyntesteknologi utvecklas och tillämpas fler och fler peptidläkemedel kliniskt. Peptidläkemedel, med sitt breda spektrum av indikationer, höga säkerhet och betydande terapeutiska effekter, används i stor utsträckning vid förebyggande, diagnostik och behandling av sjukdomar som cancer, hepatit, diabetes och AIDS.
På grund av deras inneboende egenskaper är tiden från kliniska prövningar till FDA-godkännande mycket kortare än för läkemedel med små molekyler, i genomsnitt cirka 10 år. Peptidläkemedel är dubbelt så benägna att klara kliniska prövningar som småmolekylära föreningar. Fördelarna med peptider visar unika styrkor i läkemedelsutveckling och kliniskt tillämpningsvärde.
Peptidläkemedel bryts lätt och snabbt ned in vivo och kräver kryogen lagring. Emellertid kan peptidernas stabilitet förbättras genom att modifiera dem med andra material eller bilda stabila komplex. Jämfört med proteiner och antikroppar med stora molekyler är peptider stabila vid rumstemperatur, kräver mindre användning och har högre enhetsaktivitet.
Peptider separeras lätt från föroreningar eller biprodukter, vilket resulterar i hög renhet. Kvaliteten, renheten och utbytet av proteiner är svåra att garantera. Rekombinanta proteiner kan inte innehålla icke-naturliga aminosyror, och de kan inte heller aminerings-förmedlas vid proteinterminalen. Dessutom är produktionscykeln lång och kostnaden hög.
